Shopaholic eller shoppingmissbrukare?

Posted on

Shopaholic låter ganska kult och lite lagom crazy. Tankarna far till Hollywoodfilmer med snygga och modemedvetna kvinnor á la Isla Fisher från ”En shopaholics bekännelser” som trippar fram på sina Manolo Blahniks i shoppingkvarteren bärandes på mängder av delux shoppingkassar från Gucci, Dior, D&G, Chanelle osv.

Shoppingmissbrukare låter inte lika kul. Köpberoende eller shoppingberoende låter inte heller lika glamouröst som det engelska shopaholic.

Tack vare tidningsreportage och program som Lyxfällan har många fler blivit medvetna om detta nya fenomen som är en bieffekt av vårt konsumtionssamhälle. Precis som allt annat missbruk är överdrivet shoppande ett tvångsmässigt beteende som för stunden kan ge en kick och dämpa ångest. Personen upplever en slags känsla av eufori och tillfredsställelse. Ju dyrare vara man har köpt, desto större ”kick”. Tyvärr krävs det så småningom allt mer ”kickar” för att behålla spänningen och tillfredsställelsen. Dyrare varor, mer frekvent shoppande.

Vilka tecken på köpberoende finns?

  • Personen känner ångest, nedstämdhet, dålig självkänsla och tomhet som dämpas av shoppingbeteendet.
  • Personen misslyckas gång på gång med sina avsikter att sluta shoppa och flyr verkligheten i sitt shoppande.
  • Personen blir rastlös eller irriterad när någon annan försöker begränsa hans/hennes shoppande.
  • Är personen stressad, spänd eller deprimerad, är det särskilt svårt att begränsa shoppandet.
  • Personen skäms för sitt beteende och ljuger om priset eller gömmer de inköpta varorna där ingen annan kan hitta dem.
  • Personliga relationer, arbete och det sociala livet blir lidande på grund av ovanan.

I slutändan kan beteendet leda till sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa, raserad privatekonomi, stort risktagande som äventyrar inte bara personens egen utan även andras ekonomi, och i värsta fall även leda till kriminella handlingar.

Hur upplever andra en köpberoende person?

  • Koncentrationssvårigheter, tunnelseende, avsaknad av kritiskt tänkande, undanviftande, irriterad, lögnaktig, förnekande, självupptagen.
  • Kallsinnig till utomståendes omsorger och oro samt bristande i förmågan att ta hand om sig själv och sin försörjning.
  • Ibland cynisk och distanserad från omvärldens krav, normer och värderingar.

Det räcker att ”googla” shoppingberoende för att hitta hjärtskärande berättelser från anhöriga och personer som själva har varit köpberoende. Här följer en berättelse från ett barn i övre tonåren till en person med förmodad shoppingberoende:

”Hon är ensamstående, har ett ganska dåligt betalt jobb och våra barnbidrag/studiebidrag och klagar jämt på hur dåligt med pengar hon har.

Hon har bortförklarat sig mycket. “Det är gamla grejer!”, “Det var på rea!”. Tillslut brukar hon dock alltid säga saker som “Jag vet, jag har mycket kläder nu. Nu behöver jag inget mer. Nu ska jag lugna mig!” osv. Kanske säger hon så för att vi ska sluta prata om det, vad vet jag? Men så brukar det låta i alla fall, och det är förstås tomma ord. För det blir alltid samma visa igen.

Hennes garderob/hyllor är smockfull med galgar, påsar och kläder. Nu hänger hon mycket utanför garderoben i påsar, och även de är fulla. Vi har ju fattat vad som försiggår och har tittat i påsarna. Nu senast idag hade mängder med nya grejer adderats, och vi fick tillslut nog och började räkna ihop.
Det som jag reagerar mest på är inte summorna, utan beteendet. Hon köper och köper och köper och köper, och sen smusslar hon och ljuger och bortförklarar sig och säger “inget mer från och med nu” men sedan fortsätter det…

Om jag skulle “kräva” att få se hennes kontoutdrag på internet så skulle det nog krylla av köp hit och dit på Lindex, KappAhl m.fl. – 300 här, -200 där, -150 här, -250 där, -100, -50, -100, -150 osv”

Källa: Familjeliv.se forum, förkortad.

Tyvärr finns det i dagsläget inte så många kostnadsfria alternativ för personer med behov av att få hjälp med sitt shoppingmissbruk. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en effektiv behandlingsmetod vid köpberoende, men det räcker inte att bara kliva in på en vårdcentral och be om remiss till en beteendeterapeut. Tyvärr så betraktas köpberoende fortfarande som ett lyxproblem och tas inte på allvar av samhället. Lösningen är att söka sig till privatmottagningar för KBT.

Misstänker du att du är köpberoende?

Sök hjälp innan beteendet har eskalerat och din ekonomi och ditt privatliv ligger i spillror! Det finns många stödgrupper och diskussionsfora på nätet. Där kan du få tips och stöd och diskutera helt anonymt.

Låna absolut inte för att finansiera ditt köpberoende! Brukar du ta snabblån för att finansiera ditt shoppande? Du kan informera långivare om ditt köpberoende och be att bli spärrad för nya lån.  En seriös långivare kommer inte att bevilja nya lån till dig om du uttryckligen bett om att få bli spärrad.

Har du erfarenhet av köpberoende?

Har du eller någon du känner lyckats övervinna ett köpberoende? Lämna gärna en kommentar och dela med dig av din erfarenhet.

2 thoughts on “Shopaholic eller shoppingmissbrukare?”

  1. Det tråkiga är – att jag tror många shoppingberoende – lever innehållslösare liv än genomsnittet – liksom jag, avsaknad av vänner i ens liv, avsaknad av en djup givande social och sensuell realtion med motsatta könet ( trotts att man lever tillsammans ) och avsaknad av externa relationer i stort, liksom kanske ingen tid och ork till att ta tillvara sina hobbyinträssen – ( eller förbud att få fortsätta med dessa ; min fru förbjöd mig från att måla tavlor i olja ) – leder till en tom existens, ett värdelöst liv, sorg, depression, ensamhet, sjunkande livslust.

    Man ser tillslut ingen utväg – än ett spinnande ekorrhjul, där allting, ständigt är likadant, och aldrig förändras till det bättre.

    Är man sämre än andra på att skapa och vidmakthålla sociala kontakter blir det inte bättre. Och om frugan inte vill gå på familjeterapi eller så – så ger man upp.

    Man har inte mycket kvar i livet att leva för – som ger glädje, särskillt , när det som borde ge det – defakto inte finns där i ens liv.

    Mina föräldrar är numer bortgångna.

  2. Ja, precis så var det för min man.
    Jag föreslog saker att göra.Gå och bada.Gå på promenad. Gå på musikföreställningar. etc.etc.etc.
    men han ville inte. Men shoppa ville han!
    Han köpte upp alla våra sparpengar. Allt togs ifrån oss.
    Hur roligt blir livet då?
    Depression? Gå till doktorn! Gå i terapi! Men ta tag i det!

Leave a Reply

Your email address will not be published.